Reseberättelser

 

   

  
Hej!
 
Jag heter Sören Rydén och bor i Göteborg och är nu pensionär.
 
Då livet många gånger är en slump av vad man kommer att arbeta med vill jag ge en liten förklaring hur min uppfattning av detta är.
Jag är nu lite över 70år och här är en liten resumé över mitt yrkesliv.
Jag har arbetat med svagströmsarbete i en Radioaffär/Verkstad, senare på Televerkets Radiosektion och därefter med antennarbete under perioden då vi fick TV2.
Slumpens inverkan på mig blev att då jag blev permitterad på antennfirman startade jag ett eget företag med inriktning på svagströmsarbete, efter ett tag blev jag anlitad av EL-Marin AB i Göteborg för att åtgärda ett fel ombord på ett fartyg som hade problem med en larmcentral för sitt avgaslarm, till saken hör att jag aldrig hade sett något liknande, men med erfarenhet från tidigare konstigheter jag arbetat med så klurade jag ut var felet var och fick trimmat in värden så att kunden blev nöjd.
En av märkvärdigheterna med detta var att som granne med oss bodde Jack som var anställd på El-Marin AB och rekommenderade dem att anlita mig.
Efter att ha arbetat som inhyrd via mitt företag i cirka sex månader blev jag anställd på El-Marin AB och var där ett antal år där mina huvudsakliga arbetsuppgifter var att serva olika slag av elektronikstyrda automatikutrustningar ombord på fartyg, därefter följde jag med BoG Jenevall till Nordelektro AB med lika arbetsuppgifter samt el-konstruktion, när detta företag gick i stöpet följde Haga-El AB, och Electroswede AB därefter Midroc Electro AB där jag sysslade mycket med olika generatorapplikationer och ställverk som arbetsuppgift och vad som hänt under dessa år så vill jag berätta lite av det som i mina ögon varit intressant och spännande.
 
Så håll till godo med följande.   
 
 
 
Reseberättelser från arbetet.
 
 
 
 
 
 
 
Min första utlandsresa i arbetet på El-Marin startade år  1970 på Torslanda Flygplats då jag åkte med KLM till Amsterdam för att serva en OT-båt som låg och lastade i Amsterdam.
Detta var min första flygresa .
 
Senare följde många fler som jag skall försöka komma ihåg så gott jag kan och berätta om det i texten som följer .
 
OT-Rederiet var ju ett Tjörnbaserat rederi som fraktade kemikalier av olika slag och var en stor kund till El-Marin, jag fick förtroendet att serva de flesta  av deras uppkomna fel som gällde automatik o.d.
Vid ett tillfälle så låg vi i hamn utanför London för att lossa en OT-båt, jag hade arbetat hela natten då maskinerna var avstängda, detta var en vanlig arbetstid för att inte störa transporten och när jag gick upp för att ta en kopp kaffe och röka så ser jag Maskinchefen som fått fatt på en glädjeflicka av dom som gick runt på kajerna för att ragga kunder och han jagade henne runt däcket för att hon skulle komma med upp till hans hytt, jag fick agera något av förmedlare mellan dom innan jag återvände till arbetet i maskin.
 
M/T Maria som var en OT-båt hade jag mycket arbete på, vid ett tillfälle så gick jag igenom maskinlarmet och konstaterade bl.a. Ett fel på en temperaturgivare för oljesumpen till en av huvudmotorerna, för att kunna åtgärda detta var jag tvungen att krypa ner under durken (plåtgolvet), detta innebar att jag fick ligga på rygg och åla mig ner mellan alla rören som var där, när jag kommit ner och höll på att lossa givaren så startade Maskinchefen  huvudmotorn som även användes till pump för lossning av Asfalt, motorns axel med en diameter på ca: 30 cm. började snurra med ett avstånd av 20 cm. från mitt huvud, det var mycket besvärligt att komma därifrån utan att komma i kontakt med den roterande axeln men detta lyckades varefter några hårda ord utväxlades.
 
Vid ett annat tillfälle kontrollerade jag en oljetrycksgivare som satt på ett rör rakt framför motorn och då jag saknade en skiftnyckel för att kunna lossa denna gick jag upp i kontrollrummet för att hämta denna, när jag kom nedför lejdaren så sprack en packning till röret där oljetrycksgivaren satt, hade jag stått kvar och arbetad där hade jag fått 80. Gradig motorolja med ett tryck på ca: 4kg. tryck över mig vilket troligen resulterat i att jag inte hade kunnat skriva detta.  
 
Ett annat tillfälle var när jag gick ombord i Larvik, Norge för att åka med till Rotterdam.
Före denna seglats så hade fartyget bytt huvudmotorer så denna resa blev en slags provtur. När vi kommit ut från Oslofjorden så hade vi stark västlig vind med mycket sjö, jag bodde i sjukytten som var som en egen container som stod på däcket, för att komma in i fartyget så var man tvungen att gå ut på däck vilket var omöjligt på denna resa. Sjuksängarna ombord är så konstruerade att det inte finns något slingerskydd på dom varför jag var tvungen att gå upp och lägga mig mellan väggen och sängen och hålla emot då båten gungade så kraftigt att lösa stolar åkte fram och tillbaka samt gardinen som var i fönstret slog i taket när sjögången var som kraftigast. På morgonen efter frågade jag kapten varför han inte hade styrt upp mot vinden när det var som värst var hans förklaring att då hade vi tappat tid, en annan ekonomisk aspekt var att vi hade inget barlastvatten för att stabilisera fartyget. När vi kom fram till Rotterdam så stod ambulansen och väntade för att ta hand om Förstestyrman som hade fått en nervkollaps under natten då han hade vakten.
 
 
 
 
 
 
 
 
Antwerpen 
 
Vid ett tillfälle åkte jag till Antwerpen och gick ombord på en OT-båt som skulle till Wilfortshawen i Wales, England för att lasta bensin
Jag skulle i första hand serva larmsystemet som en tidigare Maskinchef hade försökt laga på egen hand men hade då lagt på för hög spänning med påföljd att de flesta larmkort var defekta, före avsegling fick jag fixa så att de viktigaste larmen fungerade.
Det var även fel på huvudmaskin, kylvattenläckage i cylindrarna, så vi fick segla med reducerad fart med 4-5 knops hastighet då det inte gick att anstränga motorn mera då läckaget blev värre.
När vi kommit en bit söder om England så började det blåsa upp , på detta var det gamla dyningar som gjorde att det var ganska hög våghöjd . Vinden kom från sydväst så vi hade motsjö ända tills vi skulle svänga in i viken till Willfordshawen . Vid denna tidpunkt satt jag i dagrummet nere vid mässen, innan detta hade kocken snubblat i köket på grund av sjögången med en kniv i handen och skurit sig på armen när han ramlade, då ringer telefonen och det är från maskinisten som säger att de uppbundna cylindrar i maskinrummet håller på att slita sig och han har ringt bryggan men där svarar ingen och ber mig att gå upp och säga till skepparen att styra upp mer i vinden för att fartyget inte skall gunga så mycket i sidled, så jag går upp till bryggan med stor möda, Stolarna i dagrummet hade vält, uppe på bryggan varskor jag skepparen om vad som försiggår i maskinrummet, han är smått hysterisk och skriker att han inte kan göra något och vakthavande styrman står inklämd i ett hörn och vågar inte röra sig med rist för att ramla. Jag står i den smala ingången till bryggan med fötterna mot motsatta väggen som stöd . Efter ett tag är han tvungen att svänga mot nord in till hamnen. Men då kommer vi att gå parallellt med vågorna under svängen, då farten var så pass låg så fanns ingen kraft att möta sjön med utan risken fanns att vi fastnade parallellt med sjön och hade kapsejsat. Vid svängen så kom vi upp på en våg och surfade ner med sidan innan han lyckades att vända så att vi fick vinden akterifrån , slagsidan var våldsam . När vi lyckats ta oss in till hamnen stod folk där för att ta emot trossarna , då slår skepparen full back med påföljd att det sprutar glödande kolstybb ur skorstenen med rester av oförbrännd olja som hade bildats i skorstenen för att vi gått med reducerad fart hela vägen och folket på kajen springer för livet då de tror att det ska ta eld i cisternerna på kajen, det är en hamn för bensin . Då får skepparen order från hamnen att gå ut och lägga sig på redden och reparera innan han får angöra kajen . Så jag får gott om tid att fixa mina grejer . Därefter åker jag tåg genom Wales hem via London.
 
 
  
 
 
 
 
 
 
 
Stellaria
 
Vid ett tillfälle åkte jag med Stellaria från Newcastle, resan skulle gå till Göteborg men på vägen över Kattegatt så började det att blåsa ganska kraftigt från Ost , motorena på Stellaria/Fragaria var inte så kraftiga så ungefär rakt söder om Norska kusten så började Stellaria att gå baklänges , efter ett tag så kom vi i lä av Norge , det var en gungig färd och hemfärden tog ett dygn extra .och familjen kontaktade Vinga Lots för att kontrollera om fartyget hade annoserat sin ankomst.
Byggd 1973 i Vigo, Spanien.  Dw.4.389.
 Upphuggen 2004.
 
Fragaria
 
När jag åkte med Fragaria som var systerfartyg till Stellaria en gång och jag tillsammans med en inspektör från Lloyds Register gick igenom larmfunktioner för klassning så tog det eld i huvudmotorn, ett bränslerör sprack och sprutade varm brännolja på motorblocket varvid det tog eld och hela maskinrummet rökfylldes  Vi fick då skyndsamt lämna maskinrummet då vi befarade att någon skulle starta CO2-utsläppet som tar bort allt syre varför risken för kvävning är stor om man befinner sig i samma rum , 1: e maskinisten som stannade kvar fick stängt av bränslepumpen och lyckades släcka elden när han använt 4 brandsläckare, två av dessa var tomma .
Byggd 1972 i  Vigo, Spanien. Dw 4.320.
Fick 2003 Maskinhaveri i hårt väder på grund av den svåra sjön kunde inte fartyget räddas, förmodligen sjönk hon.
 
 
 
 
 
 
M/T Maria, asfalt.
 
Vid ännu ett tillfälle åkte jag med M/T Maria då från Skottland där vi varit och lossat asfalt, då bogpropellern inte fungerade och jag undersökt detta och konstaterat att bladen inte stod i noll-pitch vilket den måste för att motorn skall kunna startas och att något troligen spärrade återgången så fick jag övertalat skepparen att luta båtens akter så att fören kom högre genom att fylla vatten i en aktertank, detta gjordes att vi satt en livbåt i vattnet, Nordsjön låg spegelblank så det fanns inte en dyning vilket är mycket ovanligt, mycket riktigt så satt en tross fast i bogpropellerbladen , Denna togs bort och allt fungerade igen.
När vi kom till Rotterdam för att lossa ny asfalt stod jag uppe på Bryggan och arbetade då jag hörde ett muller någonstans ifrån och tittade ut på däck där det sprutade ånga uppblandad med asfalt från en lastrumsventil som stod öppen , det låg som en Lytzendimma över hela kajområdet och asfalten stänkte ända upp på bryggans fönster där jag stod. Detta berodde på att allt vatten inte var utpumpat från aktertanken som vi fyllt tidigare och när asfalt som är 165 grader varmt möter kallt vatten så blir det rena explosionen .
 
 
 
 
 
 
 
           
Observera att röken går åt två håll
 
Sibirien.
 
Under en resa till Sibirien, Kraznorjarsk hade jag sällskap med en mekaniker som hette Berg från … och i Moskva möttes vi av den Ryska ”tolken”som var en förtäckt benämmning på politruk, efter en rundtur i Moskva, Röda Torget o.d. så var det dags att resa vidare med inrikesflyget från en annan flygplats än den internationella. Där fick vi vänta i en särskild avgångshall och när alla andra hade gått ombord så fick vi stiga ombord, flygstolarna var mycket små och där Berg satt saknades livbälte, hela planet var av denna standard, när vi efter ca.4 timmaroch ätit den obligatoriska kycklingen som var AreoFlots standardmat och vi kom fram till Kraznorjarsk var det slående av hur många plan som stod parkerade här
Staden Kraznojarsk hade då  bland annat en stor radarstation och där bröts också uran så det var förbjudet för västerlänningar att besöka staden.  
 
Denna Jeep åkte vi med i -40*
 
Efter en omständlig procedur att komma ut från flygplatsen (det var under sovjettiden) så blev vi transporterade i en Jeep med tygklädsel till orten som vi skulle till , denna resa tog 3 timmar och temperaturen låg väl då på -20 grader så det blev mycket kallt då vi inte var klädda för detta klimat.
Väl framme så blev vi inkvarterade i en lägenhet och här var det varmt och behagligt enda nackdelen var att vi bodde på 5: e våningen och hissen fungerade inte under hela tiden som jag var där.
Arbetet bestod i att starta upp en fabrik för framställning av stenull där jag hade hand om elutrustningen för mottagning av sten samt krossa denna och torka stenresterna före transport till smältugnarna . Då det var dags för test av anläggningen och pannan för torkanläggningen skulle köras fanns ingen brännolja tillgänglig för oljan i matarledningen hade hade blivit så kall att den inte flöt , temperaturen var under några dagar under -42 grader så en tankbil kom med varm olja och fyllde på i en dagtank , enda problemet med detta var att all olja rann ut på golvet, när orsaken till detta undersöker visade sig att någon hade stulit bottenpluggen till dagtanken, efter åtgärd av detta så tog det ett par dagar innan vi fick ny olja. Därefter flöt jobbet efter diverse justeringar.
Min kommunikation med firman bestod i en beställd telefonlinje där jag kunde tala med Bert-Åke en kväll i veckan.
På en lördag då vi var lediga så besökte vi en typ av salumarknad för att se vilket utbud som fanns och i köttavdelningen fanns endast benrester med det kött som inte hade försvunnit efter styckningen men detta köpte folket troligen för att koka soppa på.
Maten var ju ett eget kapitel då det nästan inte fanns någon, ändå var vi var ju särskilt previligerade då vi fick handla i en butik som hade fått extraransoner till oss västerlänningar men utbudet här var korv av rysks typ, ost, bröd, vodka.
Under min vistelse här så gick jag ner 6 kilo.
Kaffet skall vi bara inte tala om (färgat vatten utan att smaka något).
Då det var dags för hemresa så diskuterades hur vi skulle åka, mitt förslag var att vi skulle transporteras till Krazojarsk som var en stor stad och övernatta där men det gick inte för staden var stängd för västerlänningar då det fanns en stor radarstation och uranbrytning och säkert mycket annat hemligt här så vi fick åka Jeep , resan startade vi tvåtiden och allt gick bra ungefär halvvägs då bilen bara stannade men efter ett tag så gick det igen med det kom flera stopp , det visade sig att förgasaren frös igen, då stod vi ute på vägen mitt på tundran .
Efter ett tag kommer en bil och både chauffören och tolken hoppar mitt ut på vägen och bilen börjar sladda och man ser ljuset bara försvinner ett stycke bort, det var ju som tur var stora snövallar runt vägen, när vi kommer fram till bilen så sitter två personer i den och vi tränger in oss i baksätet tre personer med resväskor så det blev väldigt trångt, när vi kört ett stycke och föraren bromsade så slocknade all ljus i bilen detta var ju mitt i natten så det blev kolsvart och det var ju förklaringen till att bilen hade försvunnit när den stoppades. Vi hann i alla fall med planet och därefter fungerade det OK.
 
 
 
 
 
 
 
 
Nilen
 
Då jag varit i Cairo ett par gånger under byggtiden av M/S Ghisa så var det dags att göra visst efterarbete under drift och det utfördes under resor på Nilen.
Arbetet gick bra så alla var nöjda och glada men det var ett problem och det var att alla plan hem var fullbokade så jag fick åka med under flera turer upp och ned för Nilen mellan Assuan och Luxor med kundens goda minne, han var tacksam att ha mig med om något skulle hända .
Orsaken till platsbristen var att alla flyg var bokade av pilgrimer som skulle till Mecka på grund av Ramadan.
Det var en mycket behaglig och lärorik tid då jag följde med de guidade turerna till alla tempel kruxet var att en del av guiderna var på Franska.
 Vid ett tillfälle följde jag med en Inspektör från GL som skulle kontrollera ett nybygge som låg i några sanddyner ovanför Assuandammen, här fanns ingen räls för att få ner båten till vattnet men det förklarades med att när det var dags för sjösättning så byggdes trädställningar som glidskenor. 
Enda problemet var att jag inte kunde meddela mig med firman så de sände fax och undrade var jag var, men detta ordnade sig till slut.
Vid ett senare tillfälle var jag i Luxor och startade upp Nilbåten Champillion ll , och då kände folk igen mig sedan jag hade varit där tidigare och jag blev inbjuden på Te,
 
  
   
 
 
 
 
 
Busstransport i Kashmir.
 
 
 
Kashmir Indien 
 
Vi byggde en generatorstation till Skanska som användes till byggkraft för eldistubition under deras arbete med att utföra en tunnelbyggnad som var en mil parallellt med en flod som heter ,,, Och var belägen uppe i Kashmir intill Uri  Detta arbetet hade stoppats i över ett år då två av de anställda utsättarna som varit och förprojekterat hade blivit kidnappade av gerillan och varit fångar i fyra månader.
På min första resa dit för att starta upp generatorstationerna vilket var sju generatoraggregat på ettusenfemhundra kilowatt stycket kom jag till Dheli, och då frågade några medresenärer på planet vad jag skulle göra i Indien och när jag berättade att jag skulle upp till Kashmir och arbeta så tyckte de att det var mycket riskabelt, detta blev inte bättre när jag satt på planet för vidaretransport till Srinagar så läste jag i tidningen att det veckan före hade hänt att Säkerhetspolisen tagit en Stewart som hade smugglat ombord en bomb på en flight till samma destination som jag skulle. Resan i Indien gick från Delhi till Punjab därefter upp i bergen där planet steg hela tiden så man var i jämnhöjd med bergstopparna och kom upp till Srinagar.
Väl uppe i Srinagar så var det tänkt att jag skulle åka med en militärhelikopter till Uri men det funkade inte med denna transport så jag fick åka med militärkonvoj i bil istället, då var det 12 militärvakter som skulle beskydda mig, efter ca. 3 mil så fick en av bilarna problem och stoppade, det visade sig vara ett axelbrott vilket gjorde bilen obrukbar. .
Arbetet på platsen gick bra och jag fick bo i ett av de nyuppförda hus som Skanska byggt på Siten .
Då stationerna var utplacerade på tre ställen så fick man åka bil mellan dessa platser och då hände det att man fick stoppa ibland för att militärer och rebeller sköt mot varandra tvärs över vägen .
Det var ju ett mycket vackert landskap så en helg när vi var lediga så tog elektrikern Åke Eriksson med mig på sighseing i omgivningen då vi besökte en förläggning som Gurkasoldaterna hade där vi blev inviterade på te men vi tackade artigt nej då detta var för riskabelt för oss, däremot så drack vi te och kakor på hemvägen hos en av de lokala elektrikerna.
Det mest obehagliga var när militärkollonerna kom åkande på vägen för de hade personal som stod på flaken på bilarna och var utrustade med kulsprutegevär vilka var riktade framåt och var skutberedda hela tiden och då vägarna var smala och ojämna så kan man tänka sig att det var lätt att ett skott kunde gå av och då hade ju alla andra i kolonnen trott att det var ett överfall och skjutit rätt ut.
På Club aftnarna så fanns ett lokalt öl att dricka men det hade en bottensats av jäst så det fick man vara försiktig med så att man inte fick i sig jästen för då reagerade magen ogynnsamt, spriten var en whisky som hette Peters Dandy och en konjak som jag inte kommerihåg namnet på, båda dessa var något som militärerna sålde och det var rena rävgiftet båda med mycke finkel.
När arbetet var klart och jag skulle åka hem så var vi sex personer som åkte samtidigt , efter att ha flugit från Srinagar till Punjab fick vi veta att det var dimma i Dheli och detta skulle vara en tid så då rekvirerades en buss för transport istället, detta var en väldigt besvärlig resa då bussen mer eller mindre saknade stötdämpare ock då det inte fanns någon värme ombord och resan gick på natten då det var kallt som attan. Mat fick vi då bussen stoppade på en ”vägkrog” där det serverades soppa och bröd, jag blev avrådd att äta soppan av en indier som var med men smakade av hans genom att doppa i bröder som jag köpt det var så starkt att jag började svettas i kylan.
Under resan hem avbröt jag den  i Zurich där jag träffade Kerstin och Rikard för att vi skulle till Spanien och fira jul.
 
Under min andra resa till Kashmir så blev jag bortglömd av Skanska och det var ingen transport och hämtade mig vid flyget och när jag ringde på morgonen till kontoret så hade planet redan gått till Srinagar som var sista flygplatsen varför jag fick vänta i Delhi på ett nytt flyg, under tiden så fick jag disponera en chaufför och åka på sighseing i Delhi det var intressant.
När jag kom till Srinagar så fanns ingen helikopter tillgänglig då militären hade någon övning så jag fick åka bil med militäreskort och det var en kolonn med tre bilar och tolv militärer, när vi kommit halva vägen så fick en av bilarna axelbrott och under tiden som felet undersöktes så grupperade sig militärerna runt kolonnen , resan fortsatte med reducerat manskap och ledarbilen var en ambulans och efter åkte jag i en bil som låg två meter efter och ambulansen hade sirenerna på så fort det var något folk på vägen.
När arbetet var klart och jag åkte hem så var planet till Dheli ändrat till sjuktransport i bakersta avdelningen där jag satt och där låg sårade soldater på golvet och jämrade sig.
Flygvärdinnan som satt längst bak sommnade under starten.
Men jag kom hem och några år efter så var jag på Sri Lanka där delar av generatorstationerna fanns i drift.
 
 
 
 
 
Vladivostok 
 
Mitt första besök här var med   Sylven från InterSafe som sålde utrustningen, när vi efter en vecka hade övertygat Ryssarna att köpa anläggningen så var det enligt rysk sed att skåla och detta skedde vid niotiden på morgonen med ett glas Whisky och kaffe därefter så bjöd hamnens folk på en utflykt med båt i omgivningen (Golden Bay) med fiske och bad, efter att vi hade fiskat så stannade vi på ett ställe där vi gjorde upp eld på stranden och kokade fisken som vi tidigare hade fångat till fisksoppa.
Alldeles intill stranden låg en ubåtsbas som jag läste om i tidningen när jag kom hem att en major som inte var behörig att vara där hade blivit skjuten.
En märkvärdighet var att när vi var på upptäcktsfärd på en av öarna så kom vi till ett ställe där det stack upp ett rör ur havet och i detta rör sprutade det sötvatten.
På flera ställen ute i skärgården påminde en del bergsformationer mycket om dem som finns i Thailand
Inför mitt andra besök så försökte vi att få reda på om arbetet var så mycken klart att jag kunde komma och starta upp anläggningen och vi fick besked om att allt var klart och att det i princip bara var att trycka på knappen, men som så många gånger tidigare så var montagearbetet knappt påbörjat när jag kom, ex. så var containern med alla kablar inte öppnad. Men efter mycket slit och släp så blev jag till slut klar och resultatet var två stycken dieselgeneratorer som producerade 1800 Kva. 6000V för att försörja hamnområdets lastkranar med El. och finalen bestod i stor medieuppmärksamhet , jag var till och med medverkande i ett nyhetsavsnitt i TV-Vladivostok.
Under detta besök så anlitades jag av någon på en flottbas att hjälpa dom med en motor som inte fungerade riktigt och då var jag en av de få från väst om någon som varit på en Rysk Ubåtsbas  .
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Kina.
 
Var i Ningbo för att serva ett par generatorer som användes i ett projekt för mellanlagring av Gas.
 Det egendomliga här var att när jag kom hem så visade det sig att min arbetskollega Magnus W hade bott på samma Hotel när han varit där i ett helt annat ärende för Purak, Kina är ju ett stort land med många hotell.
Vid ett annat tillfälle då jag var i en stad som heter Qingdao ringer Ulf från Caterpillar och frågar om jag kan ställa upp och ha en kurs i Malaga om Generatorautomatik.
Det roliga med detta var att Ulf och jag hade två år tidigare varit i samma stad  .
Förändringen som blivit i staden var att det varvet som vi varit på hade skrotats för att bygga en Olympiaarena på denna plats.
Det varvsområdet som jag nu var på var helt nybyggt, även hotellet var nytt.
 
 
 
  
 
 
 
Astrakan. Ryssland 
 
Var i Astrakan Ryssland som ligger i Volgas utlopp i Kaspiska havet för att starta upp generatorer för två stycken Bargar vilka skulle användas i oljeutvinningen längre ut i Kaspiska Havet.
Vid ett tillfälle så bestämdes att vi i en grupp på fyra personer med skyddsvakt skulle få gå ut på en marknad för att kolla folk och se om vi kunde hitta något att handla , men det fanns inget som vi köpte och efter ett tag så skulle vi åka hem , vi fick ju inte plats i en bil utan fick två taxi som skulle köra , våran taxichaufför fick instruktioner av säkerhetsmannen därefter åkte vi och vi hade inte kommit långt förrän bilen fick motorstopp pga. Bensinbrist så där försvann alla säkerhetsarrangemang, men vi kom ju välbehållna hem till hotellet efter att vi fick fatt på en annan taxi som vi haffade på gatan.
 
 
Fångfartyg för IRA-fångar.
 
Irländska sjön.
 
Jag tillsammans med Stellan fick i uppdrag att åka till Belfast för att serva en OT-båt som gick i trafik i Irländska sjön. Det startade med att vi blev försenade med flyget till London på grund av att det var dimma där. När vi till slut kom fram till London_Heatrow så blev vi upplysta om att det fortfarande var dimma och att det var 19 plan före i kön för att landa och en eventuell landningsplats var Stavanger, hursomhelst så kom vi att landa i Luton som ligger utanför London, därifrån fick vi åka buss in till Heathrow för att ansluta till en flight till Belfast. Det var ju fortfarande dimma så planet var inställt och det gick inget förrän dagen efter. Då fick vi ta alternativet att åka tåg till Southampton och därifrån färja över till Belfast. Då det blivit väldigt stressat vid uppehållen på flygplatserna och tiden till tåget gick var väldigt tight så hann vi inte få någon mat under dagen , men detta var inget problem enligt Stellan för på tågen hade dom kanonkäk , när vi kom ombord på tåget så fick man sitta i bås med två säten och mat det fanns inte samt kylan var intensiv i vagnen. Vi kom i alla fall fram till Southampton och ombord på färjan som tog oss till Belfast. När vi var framme tidigt på morgonen så fick vi vänta på att agenten skulle öppna sitt kontor för vi hade inte en aning om var båten låg
. Under väntetiden så skulle vi fika vid fartygsterminalen och ställde ifrån oss bagaget, men då meddelades det i högtalaranläggningen att om inte den som ställt sitt bagage utan uppsikt omedelbart tog hand om denna så skulle detta sprängas varför vi fick en väldig fart från fikat. När vi väl fick kontakt med agenten så fick vi instruktioner om hur vi skulle åka med taxin för att komma rätt, väl framme så visade det sig att innan man kom in till kontoret så fick man passera tre hänglåsförsedda gallergrindar.
 Här gick vi ombord på en oljetanker som gick i frakt i Irländska sjön.
Att säkerheten var så hög förklarades när vi kom ombord och talat med maskinchefen och denne berättade att han seglat i Irländska sjön i elva år och sista gången får sex år sedan som han var iland och besökte en Pub så exploderade en dynamitladdning som varit fäst under bordet som han satt vid när han kom ut på gatan.
Det mest läskiga var när vi en dag skulle gå och handla i ett varuhus och det var nära stängningstid, för när vi kom ut från affären så var det helt tomt på gatorna förutan tidningspojkar som stod och sålde färska tidningar.
När vi varit i varuhuset så hade vi köpt en back öl till en av besättningen och när vi gick tillbaks till båten så passerade vi flera soldater som patrullerade på gatorna, de gick två på en sida därefter två på andra och ytterligare två på motsatta sidan Det hade inte varit så lyckat och tappa ölen för då hade det nog blivit skottlossning.
 
 
 
 
Barge.
 
Mexiko.
  
Min första Mexikoresa var för Consafe och gällde uppstart av en bostadspråm (Barge) som skulle ligga vid ett ställe i södra östsidan som heter Ciudad Del Carmen och är en utskeppningsplats för oljearbetarna som jobbar på riggar i Mexikanska Gulfen   
Då vattnet är ganska grunt häromkring så lastade den speciella båten av Bargen i en hamn längre upp efter kusten som hette Cuatchukalko om jag stavat rätt.
Det blev naturligtvis problem med detta då även denna hamn var för grund, den skeppande båten skulle sänkas och Bargen skulle då komma i vattnet då den låg på de försänkta däcket.
Det tog fem dagar innan man hade löst detta och under tiden så hade vi inte tillgång till varken tvättvatten eller toa, borsta tänderna fick jag göra i Frisco och duscha gjorde jag genom att ta vatten från en cementblandare som stod vid kajen. Nästan alla fick magsjuka. men jag hade tomatpuré med mig så jag klarade mig, den enda åkomman var att man blev yr i huvudet på grund av vätskebrist då det var mycket varmt och enda vätskan var sötdricka för öl gick inte att dricka när man arbetade.
Då första besöket var avklarat så mellanlandade vi i Mexiko City några dagar, det var bra för när jag åkte dit andra gången så skulle jag träffa Kerstin och Rikard på hemvägen och hade då kläm på vilket Hotel som vi kunde träffas vid.
Under min andra vistelse så var det lite jobb som skulle göras för att det skulle fungera riktigt, under tiden kom det värsta oväder över oss med åska och regn. Då hade en liknande bostadsplattform kapsejsat med påföljd att det kom 400 extra mexikanare för att bo och äta.
Denna hemresa åkte jag med Buss från Ciudad Del Carmen-Mexico City, det var som att åka genom en äventyrspark, för att skeppas över floderna så fick alla gå ur bussen när den körde ombord på färjan för att inte riskera att den välte. Scener som man såg var som i äventyrsböcker från Amazonas med fiskare i kanoter av uthuggna trädstammar och med spjut som fiskeredskap och flytande öar av något som liknade stora grästuvor.
 
 
 
 
 
 
 
 
            
                                                                             Lindblad Explorer
 
 
 
Lindblad Explorer.
 
Efter att vi byggt om ett fartyg till att bli ett kryssningsfartyg för Amerikanska turister med god kassa.
Var min fru och jag på invigningsfest med övertagande av fartyget till Reseföretaget Lindblad vid Stadsgårdskajen i Stockholm.
En kul grej var att hon blev erbjuden äktenskap av an äldre herre. (mycket gammal.)
För att utföra lite extraarbete så reste jag med mellan Bergen- Trondheim.
Det var nog en av de vackraste resor som jag varit på. Detta var i Maj med snösmältningen från bergen och när vi passerade vattenfallet ”Sju Systrar” i Geirangerfjorden och då det uppstod en Regnbåge vid passagen samlades alla passagerarna på däck och hänfördes av detta mirakel. I Fjordarna så förlade jag mitt arbete till Bryggan där den lokale Lotsen berättade om alla märkligheter och om folket som i vissa fall hade sina hus på en klipphylla och var tvungna att ha repstege för att komma hem.
Fartyget döptes senare om till Explorer. Och gick 2007 på ett isberg i Arktis och sjönk på 1400 meters djup, alla passagerare och besättning räddades.
 
 
 
 
 
 
 
MS Pajala,
 
Cadiz Spanien.
 
Var i Spanien under ett par månader för att iordningställa två fartyg för Gränges Rederi .
Det var Fartygen MS Porjus och MS Pajala med ett tonnage på 130 000 ton.
Detta var under tiden då Franco styrde över Spanien och det som förvärrade min situation var att Palme hade uttalat sig att Franco var ”en satans mördare” i samband med att ett par Basker blivit dömda till döden för sabotage.
Ca 500 meter från mitt Hotel på vägen till Varvet var två av fångarna inlåsta.
När dagen för domen kom så blev jag rekommenderad av lokalbefolkningen att stanna inne på Hotellet. Som en markering från myndigheterna så var det omöjligt att ringa hem eller att få ta emot telefonsamtal.
En kul grej var att när Porjus blivit utbogserat från torrdockan efter reperation och klassning  till redden och huvudmaskinerna skulle startas gick inte det.Maskinchefen blev nervös och försökte gång på gång att få igång mastinerna, nu ska man tänka på att dessa Götaverksmotorer är tre våningar höga.
Inspektören blev nervös och ringde Götaverken och begärde ner en expert. Efter mycket felsökande så gick jag ner i bottenplanet av motorn och hittade en kopplingslåda som någon hade skadat kabelanslutningen varvid en kabel till nödstoppet hade lossnat, jag återställde detta och klättrade upp till övre motordäck , när jag kommer uppför översta  trappan i jämnhöjd med cylinderblocken så trycker Maskinchefen på startknappen igen varvid motorn tänder och då det låg en massa bränsle i cylindrarna efter tidigare startförsök så lättade säkerhetsventilerna och långa eldslågor slog ut cylinderblocken, det var nära att kom mitt i detta inferno men allt slutade lyckligt.
När huvudmotorerna var igång och jag skulle gå iland så kommer en speedbåt med någon som vill komma ombord och det var en man från Götaverken, nyttan med honom var obefintlig då dels motorn fungerade och han var ganska berusad så han fick åka tillbaks utan att komma ombord. Han gick senare under smeknamnet "Startmannen".
 
 
 
 Tor Britannia
 
Resumé.
 
 
När jag kollat det som jag har skrivit så kommer jag på att en egenhet är att berättelserna har utspelat sig under en temperatur mellan minus 42 grader i Krasnorjask i Sibirien till plus 42 grader i Luxor Egypten.
En annan sak med mitt arbete är att jag aldrig tyckt att det har varit tråkigt .
Då frågar sig säkert Du. Vad har han gjort, det är inte så lätt att förklara då det spänner inom ett så stort område.
Jag har ju arbetat med el-arbete som innefattar allt från svagström till högspänning  (transistorteknik på 0,5 volt till högspänningsställverk på 11000 volt. och effekter från 0,1 W till 11 000 000 W.) Med allt däremellan som reparation av automatikutrustningar på fartyg, reparation av generatoranläggningar, konstruktion av delar och kompletta anläggningar.
 
Om jag får lust så skall jag komplettera med mera ”äventyr”.
 
 
 
Flera intressanta resor;
 Fartyg
Storm
 Sri Lanka
 San Fransisco
 
 
Göteborg 2009.
Sören Rydén